Man kanske kan kalla det en arbetsskada, men det känns helt naturligt att dela in mitt liv i kapitel. Igår avslutades ett sådant. I brist på papper får Piritas minimala rosa dator assistera hjälp när jag behöver skriva av mig.
Men det är slut. Ett avslutat kapitel.
Vad jag alltid har tänkt mig är att det finns en fördel när sådana här kapitel avslutas. Man får äta mängder med glass direkt ur burken och umgås på tu ma hand med sin hårborste och musikaliska toner man egentligen inte kan ta. Man ska få sjunga hur högt och falskt som helst och alla ska har överseende med det. För ett kapitel är avslutat.
Men nej. Jag är fyra timmmar hemifrån instängd på ett hotell. Visserligen kan jag sjunga i en hårborste och äta glass, men det är svårt att tro att grannarna här har överseende med det.
Glassen är ersatt med kaffe och hotellgodis. Hårborstsmikrofonen är ersatt med en penna för anteckningar. Misären är ersatt med valvinnarstrategier.
För uppenbarligen kan jag aldrig göra något som man ska.
För övrigt är jag inte så känslokall som jag kan ge intryck av. Men jag saknar glassen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag skulle oxå sakna glassen!
Vilket är det avslutade kapitlet?
Använder man sig av facebookspråk är det att jag gick från "in a relationship" till "single".
Kul att du hittade min blogg iaf! Kanske ska späda på med lite liberal propaganda :)
Skicka en kommentar